Att skriva eller prata om hälsa i relation till mat och träning skapar ofta en direkt motvilja hos andra. Anledningarna kan vara många. Ibland kanske man mest känner dåligt samvete eller man vill bara få slippa höra talas om det för man vill fortsätta leva sitt liv på det sätt man gör utan en massa oro. Det har jag verkligen full förståelse för. För jag har länge varit precis där.
Jag har en mamma som under många år har varit väldigt intresserad av hälsa. Hon har mycket kunskap som hon har delat med sig av. Trots det så har det inte gjort att jag har levt särskilt hälsosamt. Jag har liksom inte haft tillräcklig motivation. Krämpor har funnits av och till. Krånglande mage, migrän, psoriasisliknande utslag på kroppen men de har ändå inte varit en tillräckligt stark motiverande kraft för mig att fundera över om jag kan göra något för att förbättra min hälsa på egen hand.
Att ändra livsstil har alltid känts alltför svårt och krävande. Jag har inte haft ork. Livet har varit fullt och hektiskt på många sätt och jag har inte orkat ha fler borden och måsten. Men så inträffade någonting som satte fart på mitt intresse för hur kost och livsstil kan påverka hälsan. Min son som är yrkesdansare fick veta att han har Bechterews sjukdom. Ett annat namn för det är Ankyloserande spondylit.
Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar attackerar den egna vävnaden i kroppen. I hans fall innebar det att han fick svår smärta i höften. Immunförsvaret attackerar lederna och om man inte får behandling så kan det på sikt leda till förbeningar i t ex ryggraden.
Från sjukvården fick vi veta hur medicineringen går till och att den inte kan bota sjukdomen utan bara dämpa symptomen. Medicinen kunde verka för att dämpa inflammationen i kroppen. På så sätt undviks eller fördröjs förbeningen och man får hjälp i att dämpa smärtan. Vi fick också veta att träning av kroppen har visat sig vara bra.
Han började ta medicin och trappa upp den. Men så blev han sjuk av medicinen. Njurarna påverkades. Vi började ställa frågor om kosten kunde ha någon betydelse för att påverka sjukdomen. Vi hade läst något som tydde på det. Läkaren var ganska ovillig att prata om det men medgav att inflammationen kan triggas igång av att man t ex inte tål viss mat. Om inflammationen sätts igång så går immunförsvaret igång och attackerar då vävnaden i kroppen.
Sonen testade sig då för gluten och lactosintolerans. Det visade sig att han var lactosintolerant. När han slutade använda mjölkprodukter så blev han drastiskt mycket bättre. Han hade redan slutat ta medicinerna eftersom han ju blev mer sjuk av dem.
Efter detta har intresset för hur kosten påverkar vid hans sjukdom såväl som vid andra autoimmuna sjukdomar blivit ett riktigt specialintresse både för honom och för mig. Vi har hittat väldigt mycket information kring just hans sjukdom men också kring andra autoimmuna sjukdomar. Det finns många människor som provar sig fram för att själva hitta sätt att leva för att må bättre och bli friskare.
Min son har bit för bit hittat sätt att äta och leva som gör att han i princip är helt symptomfri. Så fort han äter något som inte är okej så får han ont. Som yrkesdansare där dansen är hans liv och kroppen hans redskap så blir det ännu viktigare att tänka på hälsan och även att han får i sig optimalt med näring i kroppen.
När jag kraschade för drygt ett år sedan började jag fundera en hel del kring livsstilens påverkan. Att bygga en stabil och stark fysisk hälsa är ju en stark grund för att stå emot sjukdomar och att klara av den stress som oundvikligen finns i våra liv. Jag har läst och lyssnat på föreläsningar på många olika sätt. Tagit del av artiklar, forskning, berättelser från människors egna erfarenheter, böcker om kost och hälsa på en mängd olika vis och mycket mer.
Det jag har förstått och som kommer fram allt mer är hur tarmens funktion påverkar hela kroppen, alla organ även hjärnan. Man pratar om läckande tarm där partiklar vandrar vidare i kroppen och ställer till skada. Även i hjärnan. Detta kan vara en bakomliggande orsak till väldigt många sjukdomar. Det intressanta är att man kan läka tarmen med hjälp av kosten och livsstilen.
Jag för min del vill hellre lära mig ett nytt sätt att leva och äta än att bli sjuk och ta mediciner som kanske inte ens kan bota min sjukdom och som faktiskt ganska ofta har biverkningar. För tänk om kosten och livsstilen faktiskt spelar roll? Jag tror det och jag tänker inte längre invänta att sjukdom ska uppstå innan jag gör något för att skapa hälsa. Jag pläderar inte för att man ska avstå mediciner om man behöver dem. Det måste var och en själv avgöra ihop med sin läkare.
Ibland varnar läkare för att man inte ska laborera med kosten och utesluta saker om man inte testats för intolerans eller liknande. Ändå laboreras det ju med mediciner som ger biverkningar och som man ibland inte vet hela vidden av hur de påverkar hälsan. Skälen är för det mesta goda. Man vill bota sjukdomar och måste välja det minst onda. Jag är inte läkare och utger mig inte för att sitta inne med några sanningar.
Läkarvetenskapen behövs men jag skulle önska att ännu mer forskning gjordes på hur vi kan förebygga sjukdomar. Jag stödjer till exempel Kostfonden som vill verka just för den typen av forskning. Här på bloggen skriver jag utifrån mig själv och de erfarenheter jag gör, det jag läser och tar del av. Var och en som läser min blogg behöver själva ta reda på vad som passar dem.
Mitt intresse för det här kommer sig också av att det i min familj finns en ärftlighet för ökad risk för blodpropp och även ärftlig risk för Altzheimers sjukdom. Om jag på något sätt kan förebygga att jag får de här sjukdomarna så vill jag göra det. Jag tänker inte vänta och hoppas på att läkarvetenskapen forskar fram en medicin. Tänk om jag istället inte behöver få sjukdomarna från början?
I min värld är det ganska logiskt att vår livsstil påverkar hur vi mår och påverkar om vi blir sjuka eller inte. Så nu går startskottet för mig. Och det är bland annat det jag kommer att skiva mer om framöver.