Att tillåta sig själv att känna det man känner är viktigt. Jag tror på att vi kan ha nytta av olika verktyg för att lyfta oss själva och börja må bättre. Men att också tillåta sig att känna sina känslor och leva igenom dem ordentligt är viktigt. Man kan inte lägga en positiv attityd ovanpå och tro att de försvinner. Ofta behöver vi få gå in i känslan och vara där ett tag innan vi känner att det är dags att gå vidare.
Vi behöver ha medkänsla med oss själva och med andra när vi inte är på topp. Tillåta oss att vara svaga ibland. Tillåta oss att ha en låg dag. Tillåta oss att sörja, vara arg, besviken eller ledsen. Att också ibland känna oss låga utan att riktigt veta varför.
Livet är verkligen inte alltid på topp och ibland är det rejält tufft. Att då känna ett krav på sig att tänka positivt eller ta hänsyn till andra genom att bespara dem de egna jobbiga känslorna lägger mer sten på bördan. Vi behöver ha tålamod med oss själva och varandra att livet ibland är en stor uppförsbacke. Och då tillåta oss och andra att få känna alla de känslor som är förknippade med det.
Jag tror att man behöver vara mer sann mot sig själv och acceptera att det är så. Att det är okej. Och att veta att det oftast blir bättre men just nu är det okej att känna precis det jag känner. Vi är många som vill visa hänsyn till andra och inte tynga dem med våra svårigheter. Men då får ju relationerna heller inget djup. Om vi vet hur den andre har det så kan vi få möjlighet att finnas där för varandra. Det är en gåva. Vi måste inte alltid stå starka och ensamma. När det är mörkt behöver vi lyfta blicken och se att det ofta finns någon annan där om vi bara vågar visa vår sårbarhet.
Om man varit nere en längre tid kanske man kan börja ta hjälp för att hitta upp igen. Då finns det många verktyg som är bra. Man kan också ta hjälp från andra. Ensam är inte alltid stark. Men när vi känner att det är dags att gå vidare, att få kraft att ta sig upp och framåt, då har vi användning för att kunna styra tankarna lite. Då kan det vara bra med mental träning och att öva sig i tacksamhet. De är verktyg som är bra att ha med sig i livet.
Ibland kan verktyg i personlig utveckling och de hurtiga råden kännas cyniska. De kan kännas som ett krav som gör att man aldrig är riktigt äkta. Det är kanske bara i vår ensamhet som vi verkligen känner våra känslor på riktigt. Och ibland inte ens då.
För mig har det varit viktigt att tillåta mig att gå på djupet med mina känslor. Bara då har jag fått lära känna mig själv. Bara då har jag fått veta vem jag verkligen är, vad jag vill och vad jag mår bra av. Jag har också lärt mig att även om jag når botten så kan jag ta mig upp. Jag har lärt känna mig själv ordentligt. Utmaningen är att ha medkänsla med den jag är.
Jag har letat efter verktyg och hittat massor. En del har inte passat mig. Men en del har varit värdefulla för mig och hjälpt mig att kunna ta mig upp. De har hjälpt mig i att medvetet på djupet kunna öka känslan av glädje och kärlek. De verktygen är värdefulla för mig och jag använder dem ofta. Det betyder inte att jag då aldrig mer hamnar i svackor. Det är en del av livet att det ibland också går neråt.
Var och en av oss behöver hitta sina egna vägar. Det som fungerar för en kanske inte fungerar för en annan. En persons sanning behöver inte vara en annan persons sanning. Det viktiga är att vi själva hittar det som fungerar för oss. I det kan vi stödja varandra. Inte ställa krav på att den andre måste göra det på vårt sätt. Vi är olika på många vis. Vi behöver respektera olikheten och vars och ens egen väg.
Positivt tänkande för mig handlar inte om något som ska skyla över de jobbiga känslorna. Det handlar om att när jag gått igenom de jobbiga känslorna och är redo att börja gå framåt och upp igen så har jag verktyg till min hjälp. Verktyg som kan ge kraft och energi. Verktyg som bidrar till att jag mår bättre.
Jag har sorterat fram några verktyg som känns bra för mig. Det är de jag använder. Jag köper inte allt. Jag provar och utvärderar om jag har glädje av det. Så jag behöver heller inte fördöma andras strategier eller göra mig löjlig över positivt tänkande som helhet.
Det har blivit en sorts kollektiv grej att förlöjliga andras sätt och vägar för att visa sig själv duktig och smart. Ett sorts högfärdigt från ovan perspektiv på andra människor och deras försök att hitta vägar till hälsa.
Bättre är då att prova och utvärdera innan man uttalar sig. Och att ha respekt för att alla har sina egna vägar att gå.
Här berättar jag om mina tankar. Mina strategier. Det jag provar och övar på. Det jag känner. Det jag upplever och brottas med. Det jag gläds åt. Det är min väg. Andra provar sig fram till sin väg. Om det jag berättar eller skriver om kan inspirera eller ge tankar som leder framåt hos andra så är det härligt. Men framför allt är det här min väg.