Nu är det dags att på allvar ta stegen mot förändring. Jag vet ju nu vad som är bra för mig. Jag vet vad jag behöver. De flesta verktygen har jag redan. På många sätt har jag kommit igång. Redan börjat ta stegen. Men nu är det på allvar slut med att grotta ner mig i det som inte fungerar. Det är dags att på allvar börja bygga och att bygga upp. Att vända ansiktet mot solen och mot mina mål. Även om omgivningarna inte är de bästa. Även om jag är lite tilltufsad.
Fortsättningsvis ska bloggen handla om mina steg i att bygga en ny framtid med ökad hälsa. En framtid som jag på alla sätt vill må bra i. Att jag hamnar i svackor och att livet verkligen inte går på räls särskilt ofta vill jag inte skriva så mycket om längre. För livet är sådant. Det går inte på räls för det mesta. Men jag vill inte fastna i det. Jag vill att bloggen blir en fristad. En plats där jag undersöker olika sätt att fungera och leva. Där jag ställer frågor till mig själv och andra. Där jag letar efter svar.
På bloggen vill jag skriva om mina steg i att bygga upp mig efter att jag gick in i väggen. Jag vill skriva om de verktyg jag provar och använder på vägen. Jag vill om möjligt inspirera och ge kraft. Inte älta det som inte fungerar. Jag kan konstatera om det inte fungerar men inte ägna mer energi åt det sedan. Jag vill gå vidare mot det som fungerar. Fortsätta att växa och blomma trots att det ibland känns som om jag omges av sten som gör det svårt.
De av er som är intresserade av att följa min väg och kanske själv prova en del verktyg för stresshantering eller livshantering är mycket välkomna att kika in här och gärna kommentera och dela egna tankar. Jag hoppas kunna bidra lite till inspiration.
Men bloggen är också mitt verktyg för att hålla mig på spåret. Ett hjälpmedel för mig att gå den väg jag vill gå. Att ta nya tag varje dag. Att skriva om tankar, känslor och det jag är med om på olika sätt hjälper mig att följa min egen röda tråd. Att dela med mig av det jag läser eller får erfarenheter av. Dela verktyg och de olika försök jag gör med dem.
Jag jobbar med min hälsa på flera plan. Jag har skrivit lite tidigare om att jag har ändrat min kost för att skapa bättre hälsa och en optimal ork och energi. Det är en process som fortgår. Det är ingen quick fix.
Nyligen gick jag lite väl fort fram i att återintroducera mat. Återintroducering gör jag av en sorts mat i taget för att upptäcka vad jag mår bra av att äta och vad jag ska undvika. Nu gick det lite för fort och jag fick bakslag. Ont i magen, allergi som jag inte känt av på flera år, kliande hud osv. Så nu måste jag backa igen ett tag. Vad jag har lärt mig är att jag nästa gång måste ta det lite långsammare.
Utbildningen till Stresscoach är väldigt intressant. Den ska jag dela med mig av mer framöver. Allteftersom jag läser och lär. Jag ska ju själv använda verktygen i den. Men läsningen går utefter vad jag orkar. Så det går lite långsamt. Tålamod gäller även här. Inte min starkaste sida.
Imorgon ska jag träffa den psykolog som jag ska börja gå på KBT hos. Det ska bli spännande! Hoppas på bra stöd därifrån att bygga friskfaktorer. Det är också något jag kommer att dela med mig av. Verktyg och mina steg i att lära mig dem.
Idag har jag skrivit ner lite mer konkret en plan framåt på fyra år. Jag har brutit ner det till årsvis planering för att ta mina steg framåt mot mina mål. De mål jag har för hur jag vill leva mitt liv.
Det här året blir fokus på min hälsa framför allt. Att bygga upp den ordentligt och att göra klart utbildningen till Stresscoach. Jag har några fler planer som är lite mer privata. Men den dagen de planerna är i hamn så ska jag dela med mig.
De övergripande planerna för fyra år framåt handlar om var jag vill befinna mig då, vad jag vill göra och leva. Hur jag ska nå dit steg för steg och hur jag ska leva det jag vill leva ihop med de som är viktigast i mitt liv.
Det är viktigt att veta och att planera för att kunna sätta mig i förarsätet och ta mig dit. Annars går åren lätt utan att jag kommer dit jag vill. För om ingen riktning finns och ingen karta finns som visar vägen så åker jag lätt vilse i olika engagemang för stunden. Då åker jag på måfå och hamnar förmodligen inte där jag vill.
Så nu börjar min resa på allvar. Nu är det dags att ta stegen dit jag vill på allvar. Nu lämnar jag frustationen och sätter mig i förarsätet!