Förändring och växande har för mig ofta skett vid kriser eller tuffa perioder i livet. Så är det nog för många. När man går igenom kriser så kan livet inte fortsätta som förut och låtsas som om ingenting har hänt. Genomgripande saker sker ju med en själv då. Och livet behöver anpassas efter det som sker och har skett inombords.
En del av mig tycker att det är spännande. Jag känner att jag just nu är i en sådan process. Det har skett så mycket inombords och nu behöver livet anpassas efter det. Något nytt håller på att ta form. Men än är jag ute på okänd mark och hittar inte riktigt mina stigar.
Det gäller att ha tålamod med mig själv och med livet. Att det tar form bit för bit. Att allt inte blir färdigt på en gång. Att stigen inte är spikrak och enkel. Utan tvärtom krokig och ibland svår att ta sig fram på. Men jag är på väg. Steg för steg och en bit i taget. Och om en tid kanske livet har tagit en ny form som stämmer mer med det nya inuti.