Dans är mindfullness i praktiken. Det enda man kan göra när man är mitt uppe i dansen är att släppa alla tankar och bara vara närvarande tillsammans med den man dansar med. Fullt fokus på sin partner och känna musiken i kroppen. Vara lyhörd för den andres signaler och följa med i flödet. Om man inte gör det så försvinner harmonin och det är svårt att följa. Det är när tankarna tar över som stegen lätt blir fel. Man behöver ha en viss grund, en viss kunskap om stegen. Men om man sedan inte kan ge sig hän åt musiken och vara närvarande i sin partners förning så går det ändå inte. Argentinsk tango är en sådan dans där närvaron är helt nödvändig.
Jag älskar verkligen att dansa. Det ger energi, glädje och lyser upp hela min tillvaro. Och just den där totala närvaron som jag måste ha när jag dansar gör att jag kan släppa alla bekymmer och bara vara här och nu. Det är meditation i rörelse. Det är mindfullness i praktiken. Det ger själen återhämtning och påfyllning. Det fyller hjärtat med kärlek.
Nu dansar jag inte Argentinsk tango, fast det är något jag vill lära mig i framtiden. Jag dansar bugg. Och det är så kul så det går inte ens att sätta ord på det. Dessutom träffar jag en massa trevliga människor på kursen. Alla har dansintresset gemensamt. Alla kämpar och alla utvecklas. Trots osäkerhet på oss själva så kommer vi dit varje gång och övar. Bit för bit blir vi bättre och bättre på att dansa. Vi blir mer och mer närvarande i musiken och dansen.
Det blir som en skola i livsstrategier. Att öva på de färdigheter jag vill utveckla. Att vara närvarande här och nu. Att ge mig hän och uppleva. Att följa flödet och ta egna initiativ till dansanta turer för att förhöja glädjen. Dansen som skola i mindfullness. Dansen är ren glädje och livsenergi.