Livet har olika faser. I varje fas har vi olika fokus. Olika saker är viktiga för oss. Barndom, tonåren, ung vuxen...
När man blir förälder så blir så mycket förändrat. Saker som var viktiga blir mindre viktiga och nya saker blir mer viktiga. Vi får ett helt nytt fokus. Livet förändras. Det är underbart att vara förälder! Kärleken till barnen är starkare än någon annan kärlek. Och den finns där hela livet. 
 
Livet var härligt och underbart under barnens uppväxtår. Fullt av liv och intensitet. Ljuvligt att uppleva livet genom deras ögon. Men det var också hektiskt. Mycket att hinna och en stark vilja att finnas till för allt. Att vara en bra förälder. Så bra som man bara kan.
 
 
Och samtidigt utbilda sig. Samtidigt arbeta. Samtidigt visa framfötterna på jobbet. Göra ett bra jobb. Vara stolt över sin prestation. 
 
Om man då är en person med höga krav på sig själv, på sin egen prestation, på sig själv som förälder, på sig själv inom i stort sett alla områden i livet så blir livet alltmer intensivt. Man kräver perfektion av sig själv och är aldrig nöjd. Känner aldrig att man är tillräcklig. Det finns alltid något att förbättra. Då kan det mycket väl bli så att man till slut kraschar.
 
De egna höga kraven på sig själv tillsammans med olika kriser i livet blir för mycket. Kriserna kan vara skilsmässa och separation. Det kan handla om en tuff ekonomi. Det kan handla om en tuff situation på jobbet. En arbetsmiljö som inte är hälsosam. Det kan handla om saker som händer nära och kära. Det finna många situationer som kan vara den sista droppen. Den extra påfrestningen kan få bägaren att rinna över.
 
 
Ofta har det pågått i flera år. Det är inget som händer över en natt även om det för andra ibland kan verka så. I flera år har påfrestningarna varit för stora. Till sist kraschar man. Och då måste man börja om. Börja bygga en ny identitet. Ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Ett nytt sätt att förhålla sig till sig själv och andra. Och det tar tid. Är en process. Att återhämta kroppen. Att återhämta själen. Att återhämta den man är där inne.
 
Nu är en ny fas i livet. Småbarnsåren är över. Barnen börjar bli mer och mer självständiga. Börjar flyga ut till egna liv ett efter ett. Behöver oss fortfarande på många sätt men intensiteten minskar. Nu börjar en ny fas. Nu börjar fasen att bygga ett eget fortsatt liv.
 
Ett liv där jag fortfarande är förälder. Men där jag också ska fylla mitt eget liv med det innehåll som jag vill leva. Fokus är inte bara på barnen längre. De behöver en förälder som är självständig och mår bra i livet. Då kan även de vara fria att växa och leva fritt. Ny fas och nytt liv på många sätt.
 
Livet förändras. Att krascha blir en ny början. En ny start. Till något annat. Det är nödvändigt. Spännande. Ibland läskigt. Men också intressant. Att forma något nytt. Nya möjligheter. Och ändå behålla det som känns bra. 

Återhämta den man är.

Utmattningssyndrom 2016. Kommentera
Livet har olika faser. I varje fas har vi olika fokus. Olika saker är viktiga för oss. Barndom, tonåren, ung vuxen...
När man blir förälder så blir så mycket förändrat. Saker som var viktiga blir mindre viktiga och nya saker blir mer viktiga. Vi får ett helt nytt fokus. Livet förändras. Det är underbart att vara förälder! Kärleken till barnen är starkare än någon annan kärlek. Och den finns där hela livet. 
 
Livet var härligt och underbart under barnens uppväxtår. Fullt av liv och intensitet. Ljuvligt att uppleva livet genom deras ögon. Men det var också hektiskt. Mycket att hinna och en stark vilja att finnas till för allt. Att vara en bra förälder. Så bra som man bara kan.
 
 
Och samtidigt utbilda sig. Samtidigt arbeta. Samtidigt visa framfötterna på jobbet. Göra ett bra jobb. Vara stolt över sin prestation. 
 
Om man då är en person med höga krav på sig själv, på sin egen prestation, på sig själv som förälder, på sig själv inom i stort sett alla områden i livet så blir livet alltmer intensivt. Man kräver perfektion av sig själv och är aldrig nöjd. Känner aldrig att man är tillräcklig. Det finns alltid något att förbättra. Då kan det mycket väl bli så att man till slut kraschar.
 
De egna höga kraven på sig själv tillsammans med olika kriser i livet blir för mycket. Kriserna kan vara skilsmässa och separation. Det kan handla om en tuff ekonomi. Det kan handla om en tuff situation på jobbet. En arbetsmiljö som inte är hälsosam. Det kan handla om saker som händer nära och kära. Det finna många situationer som kan vara den sista droppen. Den extra påfrestningen kan få bägaren att rinna över.
 
 
Ofta har det pågått i flera år. Det är inget som händer över en natt även om det för andra ibland kan verka så. I flera år har påfrestningarna varit för stora. Till sist kraschar man. Och då måste man börja om. Börja bygga en ny identitet. Ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Ett nytt sätt att förhålla sig till sig själv och andra. Och det tar tid. Är en process. Att återhämta kroppen. Att återhämta själen. Att återhämta den man är där inne.
 
Nu är en ny fas i livet. Småbarnsåren är över. Barnen börjar bli mer och mer självständiga. Börjar flyga ut till egna liv ett efter ett. Behöver oss fortfarande på många sätt men intensiteten minskar. Nu börjar en ny fas. Nu börjar fasen att bygga ett eget fortsatt liv.
 
Ett liv där jag fortfarande är förälder. Men där jag också ska fylla mitt eget liv med det innehåll som jag vill leva. Fokus är inte bara på barnen längre. De behöver en förälder som är självständig och mår bra i livet. Då kan även de vara fria att växa och leva fritt. Ny fas och nytt liv på många sätt.
 
Livet förändras. Att krascha blir en ny början. En ny start. Till något annat. Det är nödvändigt. Spännande. Ibland läskigt. Men också intressant. Att forma något nytt. Nya möjligheter. Och ändå behålla det som känns bra.